Valnummer. Skolfrågor blir valfläsk

Redaktionellt
Alla föräldrar vill naturligtvis att deras barn ska få en bra utbildning. Betydelsen av utbildning tränger sig på alltmer när ekonomin inte längre är nationell och arbetet alltmer förlorar sin koppling till det egna landet. Hittills har det mest varit arbetare som fått känna på konkurrensen från låglöneländer, men i allt större utsträckning kommer även andra samhällsskikt att få känna av samma konkurrens.

Om denna utveckling finns mycket att diskutera. Hur stöder vi en solidarisk global utjämning? Hur undviker vi att samma krafter får negativa effekter hos oss själva? En utbildningspolitik värd namnet borde naturligtvis kopplas samman med globala ekonomiska och sociala rörelser.

Istället har vi just nu en skoldebatt som tycks ha valet som slutmål. Huvudmålet för en politiker är att bli omvald och de agerar därefter. Partierna gör upprepade opinionsmätningar för att pejla strömningar i folkdjupet. De flesta tycks anse att betyg skulle medföra ett kvalitetslyft i skolan, vilket snabbt har fångats upp av främst de borgerliga partierna. Kampen om makten avgörs i den politiska mittfåran och skolfrågor ger en möjlighet för de borgerliga partierna att göra inbrytningar på motståndarnas planhalva.

I ett riksdagsval framställs alltid politiska frågor som enbart en nationell angelägenhet. Enligt de borgerliga partierna är det alltså socialdemokraternas fel att Sverige halkar efter i internationella jämförelser av så kallade kunskaps-tester i skolan. Samtidigt ligger Tyskland ännu sämre till i dessa jämförelser, trots att de aldrig har lämnat det skiktade skolsystem som i mångt och mycket påminner om det den borgerliga allliansen vill nu återinföra. Hur hänger det ihop?

Vi har undersökt och försökt analysera vilken utbildningspolitik som drivs av de olika partierna, med tonvikt på de borgerliga och speciellt folkpartiet och deras skolpolitiske talesman Jan Björklund. Om den borgerliga alliansen vinner valet i september är det sannolikt att han blir minister med ansvar för grundutbildningarna.

Vår genomgång blir ingen upplyftande läsning. Det är hög tid att andra än opportunistiska skolpolitiker ger sig in i debatten.

/Redaktionen
Carl-Magnus Höglund, Daniel Poohl, Siri Reuterstrand, Christer Wigerfelt
Fotograf: Kristin Lidell

_______________

Innehåll

Siri Reuterstrand – Sprickor i alliansen

Carl-Magnus Höglund – Konsten att tolka en internatinationell jämförelse

Christer Wigerfelt – Skolpolitiken som retorisk dimma

Carl-Magnus Höglund – Vart försvann den jämlikaskolan för alla

Johannes Jakobsson – Friskolefrågorna ingenting för valrörelsen

Christer Wigerfelt – Maktspelet kring betygen

Daniel Poohl – På korståg mot flumskolan

Göran Folin – Mediedomptören Jan Björklund

ÖVRIGA ARTIKLAR

Lil Engström – Avhandlingen/Lust och möjligheter till lärande i matematik