När allt annat är kaos
Redaktionellt Vi ville visa hur skolgången ser ut för de gömda flyktingarna, för orkanen Katrinas offer och barnen på de svenska sjukhusen. Vart vi än riktade vårt sökarljus fann vi samma sak. Skolan var räddningen, eller i alla fall en lugn plats i en kaotisk tillvaro för de berörda eleverna. Ett ställe där allt fortfarande var normalt och därmed relativt tryggt. För eleven som lever som gömd flykting är skolan och hembesöken av läraren den sista kopplingen till det land han avvisats från. För barnen som ligger på Östra sjukhuset är skolan den sista delen av det "normala livet". För barnen som efter orkanen Katrinas härjningar spridits ut över den amerikanska södern är skolan första steget tillbaka till det liv som blåst bort. Skolan kan också, som i Liberia, hjälpa till att reda upp och lära ut hur man hanterar en till synes omöjlig situation. Det handlar på många sätt om en enda sak. Hopp. Faktiskt. Det är ett slitet uttryck, men för dem som lever på det spelar det ingen roll. Skolan är för många ett hopp om att en dag kunna träda tillbaka in i samhället och en normalt fungerande vardag. Ingen annanstans än i de kaotiska, utsatta lägena träder en av skolans viktigaste funktioner fram så tydligt – funktionen som samhällets förlängda arm. I ljuset av detta tappar den alltmer individualiserade skolan en del av sin roll. Skolanska inte erbjuda konkurrens, den ska erbjuda gemenskap. Och hopp. /Redaktionen _______________ Innehåll Siri Reuterstrand – Är Sveriges beredskap god? Daniel Poohl – Rätten till skola Nyhetsbyrån Irin – Chansen till ett normalt liv Monzer El Sabini – Bland ruiner och bombade skolor Christer Wigerfelt – Barnen i Katrinas svallvåg Erik Halkjaer – Konflikthantering på schemat Christer Wigerfelt – Med klassrummet i sjukhussängen ÖVRIGA ARTIKLAR Daniel Olsson – Demokratin på friskolorna Daniel Olsson – Skolan där eleverna styrt Mariann Enö – Avhandlingen/Att våga flyga. Samtal om förskolepersonalens makt och maktlöshet
|
|