Kampen om kunskapen

Redaktionellt
Den tidningsläsare som slår upp platsannonserna i någon av landets morgontidningar möts av det privata och offentliga näringslivets efterfrågan på samarbetsvillig och socialt kompetent personal med erfarenhet av att arbeta i grupp.

Samarbete och tolerans ses också som viktiga delar i en lösning på några av våra riktigt stora samhällsproblem.
Samtidigt har en långtgående individualiseringsprocess
trasat sönder flera av de kollektiva enheter som tidigare
var en viktig beståndsdel i den svenska grund- och gymnasieskolan. Den sammanhållna skolklassen,
med dess naturliga möten mellan elever med olika bakgrund, har på gymnasienivå ersatts av individuella kursplaner och enskilda studier. Centerpartiet ville gå ännu längre när de under våren föreslog en helt individanpassad skolgång.

Synen på kunskap som en kollektiv process där grupper av individer tillsammans tillägnar sig vetande om olika ting och förhållanden har blivit en uppfattning i marginalen, medan synen på kunskap som mer eller mindre väl förpackade och
mätbara faktakunskaper inmatade i den enskilda individen tagit över utbildningsdiskussionen. Gruppen som enhet för lärandet
ses som en kväsande faktor, framför allt hämmande för det fåtal elitelever som ska växa upp till spetskompetens i en svensk forskarvärld på en konkurrensutsatt världsmarknad.
Samtidigt avkrävs eleverna social kompetens och förmågan att
samarbeta i grupp efter avklarade studier. Det krävs en annan väg framåt. De stora genomgripande förändringar som skolan genomgått under 1990- talet har till stora delar handlat om en anpassning till en mer individualistisk – och högerinriktad – syn på kunskapsinhämtning. Detta utan att de ses som ett uttryck för en sådan kunskapssyn. Paradoxalt nog sker detta samtidigt som läroplanen för första gången har infogat en reflektion över vad kunskap är. Men det är skillnad mellan uppradade modeord och en genomtänkt utbildnings- och skolpolitik. Det
visar inte minst den granskning av riksdagspartiernas kunskapssyn som vi har gjort i det här numret av Krut.

Vi vill i det här numret av Krut lyfta fram diskussionen om vilken kunskapssyn som ska ligga till grund för den framtida utbildningen.

/Redaktionen
Daniel Olsson, Siri Reuterstrand, Christer Wigerfelt
Fotograf: Anna Danielsson

_______________

Innehåll

Francisco Contreras – Skolan efter systemskiftet

Göte Rudvall – Bildning för vår tid

Daniel Poohl – Kollektivet eller individen?

Redaktionen – Retorik och utspel istället för långsiktig debatt

Lars Ingelstam – Låt flera kunskapskulturer blomstra tillsammans

Bernt Gustavsson – Bildning i en demokratisk skola

Lars Ingelstam – Från ställningskrig till kunskapskulturer