Brottsplats: skolan
Redaktionellt Mycket går att skylla på massmedias ingående och långdragna beskrivningar av framför allt vålds- och sexualbrott. Det är ingen riktig sommar utan ett ”riktigt sommarmord”, som det brukar heta i kvällstidningsvärlden. Men ett delat samhälle med stora växande klyftor alstrar också i sig självt en uppdelning och ett främlingskap mellan de etablerade och de icke etablerade, ett främlingskap som i sin tur skapar grogrund för överdrivna känslor av rädsla för det främmande. Denna rädsla får den gråhåriga kvinnan med rollator att ta ett fastare grepp om handväskan varje gång hon möter en grupp tonårskillar på vägen till ICA, trots att hon tillhör den kategori medborgare som statistiskt sett har minst anledning att vara rädd för att bli utsatt för brott. Samma rädsla får kvinnor i alla åldrar att undvika den snabbaste vägen hem under mörka helgnätter, även om det är just hemma tillsammans med sambon som hon, statistiskt sett, ska vara allra mest rädd. Istället för att undanröja grunden för denna rädsla, utnyttjas den för politiska syften. Vi ser det i samhällsdebatten i stort, men kanske tydligast i debatten om skolan. Kraven på hårdare tag, mer av lärarauktoritet, mindre av elevinflytande och skoldemokrati är gamla lösningar på delvis konstruerade, eller i varje fall överdrivna, problem. Åtminstone om vi får tro de konservativa krafterna. Men några enkla lösningar finns det inte. Som vanligt krävs mer djupgående insikter och insatser. Både i skolan och utanför. /Redaktionen _______________ Innehåll Göte Rudvall – Till den öppna skolans lov Daniel Olsson – Polisanmäl varenda jävel! Daniel Olsson – Vuxna måste våga stå för att de är vuxna Eva-Lotta Funkquist – Myter om fasta gränser Christer Wigerfelt – Kränkningar – ett individuellt problem? Daniel Olsson – Läraren som slog eleven Karin Dahl – Synen på eleverna följer politiska konjunkturer Linda Starr – Tolerera inte nolltolerans
|
|